4 vägar när vi mår dåligt

anxietyDen klassiska vägen när vi mår dåligt är att vi försöker hitta vägar att komma bort från det som känns jobbigt. När man inte kan hitta några akuta omständigheter som skulle kunna vara i proportion till den upplevda psykiska smärtan uppstår lätt tankesättet: ”Vad är fel på mig?”. I sämsta fall tar hopplöshetskänslorna över, man tänker att det ”alltid” kommer att vara så här, att livet inte känns kvalitativt och begår självmord. I bästa fall är det då det spännande i livet börjar; sökandet. Ordet ”sökare” har en oförtjänt negativ klang, då det ofta kommer goda saker ur förvirring. Man skulle kunna säga att sökandet kan bestå av en eller flera av dessa fyra delar i slumpvald ordning:

  1. Inre sökande, individnivå. I föreställningen av att någonting är ”fel” på en själv försöker man ägna sig åt självutveckling på olika sätt. Det kan vara allt ifrån klassisk samtalsterapi, typ kbt, och mindfullnessmetoder, till kroppspsykoterapier och traumaterapier. Eller ett andligt sökande. Det finns en uppsjö att prova, beroende på ens ekonomiska förutsättningar och prioriteringar. I sämsta fall lägger man för mycket ansvar på sig själv och när man har genomgått diverse självutvecklingskurser och ändå inte känner sig upplyst riskerar en känsla av misslyckande uppstå. Tyvärr finns det psykologer/terpeuter/coacher som snarare sänker din självkänsla och ökar din föreställning om att något är fel på dig. Det kan göras på en ganska subtil nivå, diagnoshetsandet inom den klassiska sjukvården, eller new-agens ”karma”-principer att du är förtjänt för din egen olycka kan definitivt bidra till att trycka ner en i skorna. Dock kan en psykolog/terapeut/coach med djup förståelse för vad du genomgår och som uppmuntrar dig att gå djupare i processen vara bland det bästa som hänt dig.
  2. Yttre sökande, individnivå.  Motion (såsom löpning och yoga), ändrade kostvanor (hej gröna juicer och vegankost), ändrade sömnvanor mm. I dessa yttre faktorer på individnivå ingår även mindre bra lösningar som frosseri av skräpmat/prylar och självmedicinering genom olagliga eller lagliga droger; det beror på om man föredrar skummisen på plattan eller skummisen i läkarrock egentligen. I den klassiska psykiatrisvängen behöver aldrig möta sin smärta ordentligt eller ta reda på någon djupare förklaring, mer än förklaringen att det är någon kemisk obalans i kroppen. På det här viset kan man fortsätta sitt halvtrista liv som en ”fungerande” samhällsmedborgare, dock något avtrubbad då SSRI-preparaten har skurit av inte bara ens känslomässiga botten utan såväl topparna.
  3. Inre sökande, kollektiv nivå. Detta innefattar ett sunt ifrågasättande av vilka vänner/partner(s) man har och att man bryter upp ohälsosamma relationer till förmån för nya. Man kanske flyttar någonstans, byter arbetsplats, gör en resa eller liknande. I sämsta fall leder ens önskan efter ett sammanhang att få passa in i att man lyssnar för mycket på andra som talar om för en hur man ska vara/agera. Tvivlar man mycket på sin egen förmåga att skapa sig ett harmoniskt liv är det lätt att fastna i sekteristiska sammanhang, oavsett om de är av religiös natur eller ej.
  4. Yttre sökande, kollektivnivå. Någonstans i ”vad är fel på mig?”-processen blir det naturligt att vända på perspektivet och istället fråga: ”Vad är fel på världen runt omkring mig?”. Ett välkänt Krishnamurti-citat är: ”It is no good measure of health to be well adjusted to a sick society”. Ett sunt ifrågasättande av samhället vi lever i och hur systemen påverkar oss kan uppstå i detta skede. Man kanske börjar engagera sig ideellt och/eller politiskt. Det är svårt att förändra hela världen runt omkring sig och i värsta fall hamnar man här i total martyrskap och maktlöshet där man känner att man är en slav under systemen/ekorrhjulen som en produkt av det samhälle vi lever i utan någon möjlighet att på riktigt förändra sin situation.

Helhetsperspektivet i detta är att dessa fyra perspektiv inte står i motsättning till varandra. Att leva ett integrerat liv där man har en sund fokus på alla dessa fyra olika delar, i olika grad beroende på vad som passar en själv, tror jag är nyckeln i kombination med att ändra sitt synsätt på sin känslighet. Att må dåligt är inte att vara svag, det är en styrka att vara i kontakt med sin känslighet. En styrka vi vill odla och inte avtrubba. Det gör jävligt ont ibland, men om man slutar vara rädd för det onda och tror att det inte borde kännas så, utan låter det bränna lite, lite till, kanske man till och med kan börja avnjuta den transformativa process det ofta innebär att vara i och utforska sitt mörker.

Och en liten uppmuntran till dig som mår dåligt just nu: Jag läste i Metro en gång att personer under 25 år som hade genomgått en depression var lyckligare än sina jämnåriga när det var 40 år. Hur man har mätt det har jag ingen aning, men denna studie stödjer definitivt min tro och erfarenhet av livet hittills.

Fotnot: Inläggets fyra delar är inspirerade av Ken Wilbers intergralteori. Inlägget är skrivet utifrån mina egna erfarenheter och den initiala självinsikt som uppstod i mig första gången integalteorins fyra kvadranter presenterades för mig. Numera använder jag integralteorin som ett ramverk för att kolla av med mig själv att jag har ett helhetsperspektiv på de flesta viktiga frågorna i mitt liv. Därav lär jag publicera fler inlägg som är inspirerade av ett integralt synsätt på världen.

Annonser

2 reaktioner till “4 vägar när vi mår dåligt

  1. Matz

    Har läst din blogg och den innehåller mycket tänkvärt. När det gäller SSRI tycker jag dock att det är lite farligt att så kategoriskt avfärda det som något dåligt. Jag är medveten om att SSRI är något som påverkar olika människor på olika sätt. I mitt fall väntade jag länge innan jag prövade SSRI, inte minst på grund av den utbredda uppfattningen att det är ett sätt för big pharma att profitera på vårt sjuka samhälle. När jag väl prövat har jag insett att det gjort mitt liv mycket bättre. Jag säger inte att det är en lösning för alla, men för mig har det varit en skillnad som mellan natt och dag. Jag har alltid haft svårt att se mina återkommande och omotiverade depressiva perioder som en styrka. Det finns många orsaker att kritisera psykiatrin, men att kategoriskt avfärda SSRI är farligt då många blir hjälpta av det.

    Gilla

    1. Padma

      Tack Matz för din kommentar och ditt nyanserande av mitt inlägg. Du har helt rätt i att det kan vara en hjälp för vissa. Särskilt i ett akut skede. Anledningen till att jag är kritisk är pga egna erfarenheter och andras om att psykvården tar till detta som första och ibland enda lösningen på de svårigheter man upplever i sitt liv. Det blir frustrerande när det inte fungerar och minskar benägenheten till att söka hjälp igen då man tror att det inte finns någon hjälp att få bland stressade, trötta psykiatriker.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s