Strukturer under lupp – del 2: Patriarkatet

jamstalldhetJag var på RFSU-kongress i helgen. I debatten om RFSU skulle vara en organisation där feministiska (och intersektionella) perspektiv skulle utgöra ”en särskilt viktig grund” (vilket  slogs igenom med kraftig majoritet för) hörde jag vissa säga att de tog direkt illa vid sig av motförslaget att inte ha en skrivning om feminism; det är väl självklart, inget att prata om. Att kalla sig feminist eller ej är kanske den mest politiskt laddade frågan idag. Och folk tenderar att vilja dra en tydlig skiljelinje däremellan.

Är det självklart att en partipolitiskt obunden organisation som ägnar sig åt sexualupplysning ska kalla sig feministisk då? Det är ju helt uppenbart att majoriteten som utsätts för sexualbrott är kvinnor. Och ser vi globalt sätt har kvinnor världen över i betydligt mindre utsträckning makt över sina egna kroppar än vad män har. Vidare har feminismen genom århundranden lett fram till att kvinnor vinner allt mer makt och frihet över sina liv, sin sexualitet och sina kroppar.

Att det finns strukturer, både globalt och här i Sverige, som gör att vi uppfostras och behandlas olika utifrån kön ser jag som helt självklart och även som ytterst problematiskt. Att sexuella övergrepp och våldtäkter oftast riktas mot kvinnor är också självklart. Att patriarkala strukturer i hög utsträckning existerar globalt och att vissa seglivade rester av dem fortfarande efterlevs i västvärlden skulle jag aldrig förneka.

Jag ser dock patriarkatet som en underliggande struktur; en beskrivning av fenomen som i själva verket är konsekvenser av andra förklaringar. Att anta ett övergripande feministiskt perspektiv på allt oavsett sammanhang ser jag som problematiskt. Jag ser att det är en komplex blandning av strukturer, miljö och gener som påverkar främst. Det är inte svårt att se att en person, oavsett kön, som har goda ekonomiska förutsättningar och ett utpräglat kontaktnät inom sin socioekonomiska klass, är intelligent och välutbildad, känner till kulturen hen befinner sig i och behärskar såväl språket som de sociala koderna inom densamma väl naturligtvis har höga möjligheter, jag skulle säga obegränsade, till att uppnå dit hen vill. Kön, om det alls ens spelar roll, är i detta fall underordnat. Det har inte alltid varit så och feminismen har behövts, men jag är helt övertygad om att det är så i västvärlden idag. Globalt sett finns det länder där kvinnor inte har samma möjligheter som män, men dessa länder har också problem med något eller samtliga av följande faktorer; fattigdom, religiös dogmatism och diktatur. Återigen är det andra strukturer som är övergripande. Med välstånd, demokrati och sekularisering kommer jämställdhet på köpet.

kakanhermansson

Övergripande eller underliggande, spelar det någon roll? Jag har ju erkänt att patriarkala strukturer existerar; det räcker för att kalla sig feminist väl? Ja, det spelar jättestor roll. För även om de existerar så dominerar de inte alla sammanhang. Men när vi tror att de gör det skapar vi massvis med problem. Med selektiva glasögon letar vi efter mönster som säger att kvinnorna är förtryckta i allt för att bekräfta vår egen världsbild. Inom psykologin brukar man säga att man är ”biased”, att man har en subjektiv ingång som riskerar att resultaten av ens undersökning inte blir rättvis. Vi riskerar att missa andra förklaringar till orättvisor än genus. Och än värre riskerar vi att förminska alla de problem som män upplever i sin vardag. Vissa feminister har jag tyvärr sett i diskussionstrådar i olika internetforum ser det som sin rättighet att kränka män, tala om för dem att deras åsikt inte är värd att lyssnas på p. g. a. att de är män, och argumenterar för att de på så sätt ”sparkar uppåt”. Jag har också märkt att det är i många sammanhang okej att uttrycka sig sexistiskt om att ”kvinnor är smartare än män” (se citatet av Kakan Hermansson på bilden ovan som ett exempel på detta), där att uttrycka motsatsen aldrig hade varit okej. Jag tror och hoppas att det är en svindlande liten del feminister som beter sig så här. Det finns inget att sparka uppåt, det finns bara att sparka. Och vi bekämpar inte ojämställdhet och orättvisa maktstrukturer med mer sexism och mer maktförtryck. Även strukturellt pågår sexism, där kvinnor öppet kvoteras in i olika sammanhang. En miljöpartistpolitiker berättade för mig om ett förslag inom sitt parti på ett jämställdhetsutskott där inga cis-män skulle vara välkomna. Förutom att ens tro att vi kan veta vem som är cis och vem som känner sig som en transperson på ytliga parametrar är så fel på så många plan, är idén om att jämställdhetsfrågor är någonting som inte ska beröra ett visst kön om någonting kontraproduktiv.

Samtidigt begås 70 % av alla självmord i Sverige av män och män toppar statistiken över hemlösa och personer med missbruksproblem. Att män inte uttrycker sina känslor och söker hjälp när de mår dåligt och att killar halkar efter i skolan visar så tydligt på hur maskulinitetsnormer inte alltid leder till en patriarkal struktur med männen i maktöverläge. Vi måste kunna erkänna att det finns såväl patriarkala som matriarkala strukturer. Eller skita i vem som är i överläge eller i underläge, bara erkänna att det finns strukturer som gör att vi i olika sammanhang är vinnare eller förlorare utifrån våra kön. Och det i sig är helt fel och behöver åtgärdas.

”Fast det här är ett sexualpolitiskt sammanhang”, argumenterade en person med mig på RFSU-kongressen. ”Och i sexuella sammanhang är kvinnorna i maktunderläge.”

men-opressedI de allvarligaste sammanhangen är ofta kvinnorna i maktunderläge, ja. Samtidigt ser vi att något fler män än kvinnor säljer sex (men det är fortfarande bara kvinnorna som framställs som offer i denna situation). Och så spökar heteronormen; det finns ofta större press på killar än tjejer att ta initiativ till sexuella kontakter, det är fortfarande de som förväntas öppna plånböckerna på dejter och vara huvudsakliga familjeförsörjare oavsett de individuella skillnaderna i ekonomiska förutsättningar (vilket jag tänker är en viktig del i att löneskillnader mellan män och kvinnor upprätthålls. Så länge vi lever i en värld där kvinnor attraheras av män som betalar för dem är incitamentet för att åtgärda den strukturen låg), prestationskraven under sex ligger huvudsakligen på killar och mäns sexualitet skammas i hög grad – äldre män som tänder på yngre kvinnor benämns som ”gubbslem” och män som är socialt klumpiga och osmidiga i sina försök att skapa kontakt till kvinnor blir lätt anklagade för att begå sexuella trakasserier. Sammantaget kan vi se att i alla lägen där män är i maktunderläge så läggs skulden oftare på individen än på könsmaktsstrukturen. Matriarkala strukturer är så osynliggjorda att vi inte knappt hör ordet ”matriarkat” i den vardagliga diskursen.

När vi rör oss utanför heteronormens snäva glasögon och ser att inte alla människor är hetero-cis-personer kan vi också se att män har snävare mallar än kvinnor att röra sig inom. Män som har könsöverskridande uttryck stigmatiseras betydligt mer än kvinnor med desamma och hatbrott riktas i betydligt högre utsträckning mot homosexuella män än homosexuella kvinnor.

Ett jättetydligt exempel på där kvinnor har maktöverläge är detta som pågår i skrivande stund. Jag kan skriva denna text utan att bli hånad och trakasserad (fast nu kanske någon känner ett behov av att göra så för att bevisa motsatsen). Detta är en i många raden fördelar jag som mörkhyad kvinna har. Jag besitter ett helt klart maktöverläge där min röst är mer värd i den allmänna opinionen än om samma text hade skrivits av en vit man.

feminismSlutligen; när Lars Lindström skrev sin krönika ”Varför finns det folk som inte är feminister?” argumenterade han att feminism är ”kvinnans rättighet att vara jämställd mannen /…/ men också mannens rättighet att vara jämställd kvinnan”. Där gör han ett fundamentalt fel. De flesta, precis som jag, är jämställdetsförespråkare, men många blandar ihop det med feminism och proklamerar då för en -ism de egentligen inte står för. Feminismen förutsätter ett strukturellt övergripande maktunderläge för kvinnor gentemot män och som kräver en kamp för att få kvinnor jämställda män. Inte vice versa, i så fall vore ordet inte ”feminist”, utan ”könsmaktsstrukturist” eller ”jämställdist” eller någonting annat. Men då alla numera vill kalla sig feminister har det blivit lite trendigt att vidga på begreppet till innebörden har blivit så urholkad att den inte längre har någonting med ordet ”feminism” att göra. Så det kanske är dags att våga syna det könsbinära (och därmed transexkluderande) ordet ”feminism”…?

Annonser

2 thoughts on “Strukturer under lupp – del 2: Patriarkatet

  1. Hazel Marsch

    Du är fantastisk. Har halkat in på sin blogg genom en delning på Facebook och önskar att fler läste och delade vidare dina texter. Har på senare läst en del feministiska och antirasistiska bloggar samt diskussionstrådar som följer. De har lämnat mig med många funderingar, inre dialoger och monologer, som har silats och lämnat kvar en molande undran: vem är intresserad av att lösa några problem? Hur löser vi problemen? Debatten handlar till övervägande del om att skuldbelägga och få de ”priviligierade” som grupp att erkänna och ta på sig skulden, som om det i sig skulle göra att en våldtäkt aldrig någonsin begicks igen. Jag har så mycket jag skulle vilja säga och ifrågasätta när mina vänner länkar till dessa ”pk”- bloggar och krönikor, men jag vågar inte, för är man inte hundra procent med så är man en del av problemet/systemet, man är inte tillräckligt påläst, och även om det inte uttalas är man stämplad rasist och antifeminist. Självklart är jag antirasist, och självklart är jag feminist i dess grundläggande bemärkelse att kvinnor och män ska vara jämställda och ha samma rättigheter, men ramen för att få påstå sig vara detta tycks bara bli snävare och snävare, och bestäms av en elitistisk skara genusvetare och vänsterkändisar.

    Som sagt, du är fantastisk och jag är så glad över att ha råkat snubbla in på sin blogg i detta polariserade mediabrus. Äntligen någon som vill gå djupare, som söker förståelse och konsensus istället för konflikt. Tack för att du sätter ord på mina (och på många andras kan jag bara gissa) känslor och tankar som sällan göra hörda!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s