Normtrappan vi alla befinner oss i (Vilken norm bryter du?)

Bildbonus på mig från Europride-paraden i RigaLHBTQI-personers (lesbiska, homosexuella, bisexuella, trans, queer och intersexuella) rättigheter är mänskliga rättigheter. Det var nog det viktigaste budskapet som fastlogs under Europride-konferensen ”Freedom of Speech” i Riga. Jag kan inget annat än att hålla med. När vi tror att dessa personers rättigheter är skilt från övriga befolkningen missar vi viktiga demokratiaspekter.

Även om alla inte uttrycker hat mot LHBTQI-människor så bryr sig en stor del av världens befolkning inte om frågor som berör dessa grupper. Det saknas medvetande om att vi alla är instängda och förtryckta under snäva fack och idéer kring kön och sexualitet. Själv tycker jag att begreppet LHBTQI förflyttar vårt fokus fel, till bestämda kategorier som vi ser som skilda från den övriga befolkningen. Att begreppet bara blir längre och längre visar dessutom hur lätt vi missar vissa kategorier av människor. ”I” som i intersexuella är senast tillagt och ”Q”-et faller ofta bort (som här under konferensen i Riga). Vissa ser ”L” som en självklar del av ”H”, medan andra menar att kvinnors homosexualitet blir osynliggjort om ”L” inte står med. Det pågår också en diskussion om ”P” som i ”polyamorösa” förtjänar att få vara med i begreppet eller ej. Detta är bara några exempel på hur snurrigt det kan bli.

För att få helhetsbilden och se hur mycket det berör hela befolkningen önskar jag istället att vi flyttar vårt fokus till våra omgivande normer. För en del personer är det tydligt; de känner från barnsben att de inte passar in i diverse normer. Men de flesta av oss är inte ens medvetna om det normförtryck vi lever under. Vi följer normerna, ibland framgångsrikt, och tror att vi har skapat oss perfekta liv och mår ändå inte bra utan att förstå varför. Att skapa sig ett normkritiskt medvetande är detsamma som att börja ställa frågan ”hur fria kan vi vara?”. Även om några få av oss är personer som faller in i alla normkategorier så behöver vi alla medvetenhet om de omgivande normerna för att på riktigt kunna göra fria val om vi vill leva efter dem eller bryta mot dem.

Jag vill presentera en modell jag skapar nu i skrivande stund. Låt oss kalla den för ”normtrappan”, fyra trappsteg hög. Ju längre ner i trappan, ju starkare är stigmat kring att bryta normen, men ju tydligare är det för individen när hen inte passar in i normen. Ju längre upp i trappan ju mer osynliggjord är normen och ju svårare kan det vara att se sitt behov av att gå utanför. Man kanske mår mer eller mindre dåligt av att leva inom normerna, men har svårt att sätta fingret på vad som är fel. Obehagskänslan blir mer obskyr och leder till känslor av instängdhet och ifrågasättande av sig själv med skamkänslor till följd. Självklart kan man bryta mot flera normer och trappsteg samtidigt (och kombinationer av normbrytande leder ofta till starkare stigmatisering).

1:a trappsteget: Könsnormer

De starkaste normerna vi har i vårt samhälle är könsnormerna. Detta första grundläggande trappsteg påverkar alla andra normer. En man är en man och en kvinna är en kvinna. Så är vår könsbinära verklighet uppbyggd. När någon föds med oklart kön (intersexuell) eller växer upp och hävdar att den personen är något annat än sitt biologiska kön (transsexuell) faller hela vår världsbild i smulor. Dessa personer som upplever så är oerhört utlämnade till omvärlden. Det skärs i små bebisars kön för att göra dem till flickor (det är ju lättare att skära bort än att lägga till om könet är oklart). Det krävs juridiska rättigheter för att få korrigera sitt kön (och namn då detta oftast säger något om vårt kön) och vård för att få förändra sin kropp till sitt upplevda kön. I Sverige är vården för transsexuella könsbinär; du måste genomgå ”real life” test, inte bara för att visa att du är säker i din känsla av att ha en identitet som inte matchar ditt biologiska kön, utan också för att bevisa att du känner dig som det motsatta könet. Utrymmet för att känna sig som något annat kön än man eller kvinna, att känna sig androgyn eller vilja ha pronomet ”hen” ger dig inga rättigheter till könskorrigerande åtgärder. Tvångssterilisering av transsexuella i Sverige upphörde först 2013. Detta om något visar hur diskriminerande vår könsstereotypa verklighet är.

Oavsett hur du definierar ditt kön och din sexualitet och även om du inte känner dig i behov av könskorrigering stigmatiseras könsöverskridande uttryck. Dina rörelsemönster, din klädsel och ditt sätt att prata på kopplas starkt ihop med ditt biologiska kön. Det finns gott om exempel på personer som varit öppet homosexuella och accepterats för detta, men som inte accepterats för att ha könsöverskridande uttryck: ”Fine att vara gay, men måste han/hon överdriva?”

2:a trappsteget: Sexualitetsnormer

Heteronormen skapar påtryckningar kring att vårt biologiska kön ska vara avgörande för vem vi älskar/är attraherad av. Samkönat sexuellt umgänge (det som ofta betecknas som homosexualitet) är stigmatiserat överallt i världen och även kriminaliserat, ibland med dödsstraff, i vissa delar av världen. Vilket kön du har spelar stor roll när det kommer till samkönat sex då män som har sex med män på gott och ont är mer synliggjorda än kvinnor som har sex med kvinnor, men också mer stigmatiserade. Kvinnor som förr i Sverige  levde ihop sågs som ”väninnor” och det har funnits massvis med idéer om att lesbiska personer inte har sex på grund av att ”riktigt sex” skulle kräva en penis involverad. Olika religioner skiljer åt sina synsätt på kvinnlig och manlig homosexualitet och ur hetero-porrfilms-normativa glasögon ses ibland samkönat sex mellan kvinnor som någonting sexigt för att behaga mannen.

En hel del människor bryter mot normen att deras sexualitet är kopplad till ett visst kön. Dessa människor kallas vanligtvis bisexuella och ses ofta ha en sexualitet ”mittemellan” att vara straight eller homo, eller som en identitetsförvirring, att de inte ”klarar av att välja”. Många personer idag kan eller vill inte kategorisera in sin sexualitet utefter könsbinära fack. De kanske ser sig som ”okategoriserade” eller pansexuella, d.v.s. att deras sexualitet har med vilken person de träffar att göra och inte med personens kön.

3:e trappsteget: Relationsnormer – Tvåsamhet och familjebildning

Tvåsamhetsnormen är någonting som påverkar oss alla starkt då få av oss ens är medvetna om att det ens är en norm. Vi sätter upp moraliska aspekter på att kärlek och sex ska hänga ihop och endast uttryckas mellan två personer. Även om vi som singlar i dagens samhälle mer eller mindre tillåts ha sex fritt så upphör vårt egenägande över att fritt få uttrycka vår sexualitet och vårt känsloliv till vem och när vi vill den dagen vi går in i en relation. Om du vill fortsätta vara fri ska du inte ha en relation; normen säger att du måste välja. Tvåsamhetsnormen påbjuder en rad andra aspekter mer än att vi bara ska ha sex med vår (enda) partner, såsom att vi ska ha partnern närmast oss, spendera det mesta av vår fritid med partnern, samt bo ihop med och skaffa barn ihop med partnern (åtminstone definitivt inte göra detta med någon annan).

Förutom att definiera sig själv som polyamorös eller relationsanarkist kan vi även se att personer som har öppna förhållanden, är otrogna, betraktar sig som förälder/barn till någon som hen juridiskt inte är detta till, eller lever i ett hushåll med mer än två vuxna på olika sätt i olika grad bryter mot tvåsamhetsnormen.

Läs mer om tvåsamhetsnormen i mitt inlägg ”Fria Relationer”.

4:e trappsteget: Sexnormer – Samlag och penetration

Den vanligaste idén över hur sex ”ska” gå till är heterosexuellt samlag mellan man och kvinna. Oavsett kön kan vi säga att penetration (såsom vaginalt, oralt och analt) är starka sexnormer. Det går att ha sex på en rad olika sätt utan att ha samlag eller att någonting penetreras. BDSM-F har uppmärksammats mer på sista tiden och i detta begrepp ingår en rad praktiker som inte innefattar/innefattar mer än penetrationssex. De förmodligen vanligaste och minst stigmatiserande sätten att ha penetrationsnormbrytande sex på är via onani och porrsurfande. Det kanske inte låter normbrytande alls, men förr ansågs allt sex som inte var heterosexuellt samlag som skadligt och befolkningen varnades för att bli sinnesjuk om de onanerade. Således är det tur att normer inte är beständiga över tid utan att de vidgas och förändras, till den dag vi förhoppningsvis ser all sexualitet som inte skadar någon mot någons vilja för normal.

Läs mer om BDSM-F i mitt inlägg ”Sexuell praktik – del 2: BDSM”.

Annonser

3 thoughts on “Normtrappan vi alla befinner oss i (Vilken norm bryter du?)

  1. Lars Andersson

    Imponerande att även vänstern har lyckats inse hur absurt det är att stämpla vissa sexualiteter som goda medan de fortsätter att betrakta heterosexualitet, porr, swinging, BDSM, gruppsex och alla former av fetischism som ont eller möjligtvis får hålla till godo med Q, en sorts slaskbokstav som folk tillåts använda om de bara köper vänsterpolitiken.

    Dessvärre lyckas du inte ända fram. Ni är fastkörda på att kalla all ondska för normer och alla normer för onda. NormSKEPSIS och normblindhet är bra men normkritik är inte optimalt. Själv tror jag mig inte vara normstyrd och om jag ändå är det så är jag nog snarare antinormativ än normativ. PK-normen som styr mångas liv köper jag absolut inte. Verkar väldigt tråkigt att inte få lov att läsa vad alternativmedia egentligen skriver om, att aldrig få äta kött, att få glädjas åt utseendekomplimanger eller att få lov att sminka sig eller helt hedonistiskt porra loss på en heteroprideparad eller varför inte en sexklubb.

    Våga släppa loss lite, man lever bara en gång. Skit i att söka en kollektiv identitet, och var dig själv istället! Vem du är känner du om du bara känner efter.

    Gilla

    1. Padma

      Hej Lars!

      Tack för din kommentar. Jag vet inte riktigt vem du riktar kritik mot (mig eller någon uppmålad bild du har av vänsterrörelsen? Det blir lite komiskt när jag är njutningsfokuserad och sexualliberal i det mesta). För det andra har jag aldrig sagt att leva efter normer är av ondo. En norm är en regel över hur vi bör vara/agera. Då många normer är osynliggjorda säger jag att vi behöver bli medvetna om dem. Just för att kunna bli så fria som vi bara kan vara, få möjlighet att VÄLJA om vi vill följa normer eller ej och få bryta oss loss från kollektiva identiteter. Just för att få, som du uttrycker det, ”vara sig själv” och ”släppa loss”…

      Gilla

  2. Chris

    Tycker könsuppluckringsdiskursen är problematisk. Det finns få saker som är så lite sociala konstruktioner, som i så hög grad återfinns i alla kulturer och tider, som två kön. Biologiskt är det äggbärare eller spermiebärare och de kroppar som där hör till.

    I stället för att skala av de sociala konstruktionerna som *omger* könen och reducera dem till något basalt, med stora möjligheter för egna variationer, så accepterar vi att könen är behängda med massa påklistrade egenskaper, och utifrån detta så väljer folk att röra sig i genuslandet av vantrivsel.

    Jag kan t ex inte se att Conchita skulle vara särksilt könsöverskridande. Det är en man, punkt. Män har skägg, det är ett av deras kännetecken. Att vissa färger och frisyrer och klädmodeller skulle höra till det ena könet – de tär sociala konstruktioner.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s