Hur det fuckade ur – ett porträtt över min ungdom

tillblogg4I min debattartikel som publicerades i Expressen skrev jag om min egen psykiska ohälsa. I de kommentarsfält som jag har kunnat följa har jag sett en del spekulativa åsikter kring varför psykisk ohälsa är ett problem hos unga; allt från ”curlande föräldrar” till ”Omega-3 brist”. Jag vet inte orsakerna till alla som lider av psykisk ohälsa, men jag vet att otrygga barndomar där omgivningen antingen har varit delaktiga i att utsätta barnen för trauman eller bara inte kunnat tillgodose barnets behov är sådant som spelar stor roll. 

I artikeln nämnde jag en barndomsvän. Vi återupptog kontakten för ett par månader sedan. På många sätt är vi varandras spegelbilder och under flera tonår delade vi allt.

tillblogg1

Vi var tre tjejer på femton år som umgicks i vått och torrt. Vi brukade sitta på ett café i den skånska småstad vi bodde i. Dagboksanteckningar delades under uppsluppna fnitter. Två av oss drömde om framtiden; en ville bli skådespelare och en författare. Den tredje pratade inte om framtiden. Vi hade varit utstötta och ouppmärksammade hela skoltiden tidigare. I utmanande kläder tog vi revansch och gick ut och festade varje helg. Vi dansade tätt intill varandra omringade av killar som tryckte sina kön mot våra ryggslut. Ett tag hade vi alla tre betydligt äldre pojkvänner och vi spenderade många kvällar i deras lilla skolåda till etta där de bodde tillsammans. De dukade upp med sprit och vi låg med dem utan att njuta, men kände oss älskade för en stund. Vi bråkade när någon hade legat med den andres kille, men förlät varandra alltid då vi älskade varandra betydligt högre än någon man. Vi snattade i butiker ibland. Vi brottades med våra självbilder vilket bl.a. resulterade i hetsbantning och en bröstoperation.

Vi var nitton år och en av oss tog avstånd från de andra två en tid efter att hennes mamma hade begått självmord. Hon skaffade fast förhållande och ville inte påminnas om det utsvävande liv vi hade levt tillsammans; alla pojkar och män som hade överskridit våra gränser, skadat och förnedrat oss och alla som hade avgudat oss och velat ha oss till sina egna. Två av oss hade själva planerat att begå självmord; en blev stoppad av sin pojkvän när hon ville hoppa framför ett tåg, en fick en drink aktivt kol och omplåstrade handleder för att sedan bli hemskickad från akuten med några Atarax.

De båda barndomsvännerna och jag växte upp i väldigt olika familjer, men i alla har det funnits saker som har skapat otrygghet tidigt i livet. Det har varit allt ifrån missbruk, psykisk ohälsa och familjevåld till olika sorters vanvård eller bristande omsorg. Det har också funnits kärlek, stöd och omtanke, men det är lätt att se ett samband mellan den utsatthet som vi har upplevt som barn och hur vi har agerat och mått senare i livet. Vuxenvärlden kan ibland ha en negativ syn på ungdomar, kanske framför allt flickor, som inte beter sig ljuvt, sött och vänt och tänker att de är bortskämda och odrägliga. Det var det sista vi var; ett barn från en trygg uppväxt beter sig inte som vi gjorde. För en del är det en fin linje mellan att vara lyckad och att vara utslagen. Ibland kan vi vara både och samtidigt; för mig gick det alltid bra i skolan vilket gjorde att lärarna inte fångade upp någon problembild kring mig. Vi måste vara försiktiga med att döma.

Jag är fostrad med en stark tilltro till de sociala skyddsnät vi har. Jag var övertygad om att bara man gör rätt för sig, arbetar och betalar skatt, så finns där en hand som tar emot när man sträcker ut sin efter hjälp. Istället upplevde jag mig hänga utför ett stup medan det armlösa samhället tittade ner på mig med medlidsamt plutande läppar och konstaterade ”Så du mår dåligt, lilla vän…”. Till följd av det drabbades jag av ett hett samhällsförakt.

rastafari-haile-selassieJag var tjugotre år och sålde allt jag ägde på Vårbergs loppmarknad och färdades därefter med en tillblogg3självförsörjningsdröm hela vägen till Etiopien. Där väntade en reggaediggande, cannabishyllande och – som jag upptäckte på plats och var en av många anledningar att jag snabbt tog mig därifrån – homofobisk sekt som kallas Rastafari. De var bibeltroende, hade flytt ”Babylon” och hatade samhället mer än vad jag gjorde. När en av dem sa att han önskade att han kunde trycka på en knapp så att hela jorden sprängdes i bitar insåg jag att det är liknande miljöer som lägger en grogrund för terrorism.

Mitt samhällsförakt vände så småningom till ett samhällsengagemang. Jag handlar ekologiskt och har blivit en medveten Stockholmsvegetarian. Jag umgås i trygga miljöer med påtaglig intellektuell stimulans. Jag skriver engagerande texter som alltid har sin utgångspunkt i en personlig upplevelse eller reflektion.

Jag häller upp en whisky, tänder en cigarett och gråter stilla medan Silvana Imams röst pumpas ut genom mina högtalare:

Säg till ångesten att jag inte känner skuld. Säg till dagen att jag lever nu. Säg till natten att inatt ska vi fucka ur. Säg till dom som aldrig fått nåt sagt, självförtroende är pengar fitta krig och makt. Tänd alla ljus så alla vaknar och kan ge mig allt. Pengar pussy tid och en massa tjack. Feta guzzar ny bil och en nöjespark. Så jag lever mitt liv. Motherfuck allt.”

Jag inser att jag aldrig kan glömma var jag kommer ifrån och att jag inte längre vill det. Jag äger min historia och jag känner ingen skam. Jag sätter mig ner och skriver denna text för att slå ett slag mot alla sociala orättvisor som råder.

Annonser

2 reaktioner till “Hur det fuckade ur – ett porträtt över min ungdom

  1. Leonor

    sweetness,
    We have the power to change our story. We can own it with no shame but we aren’t our story. The difference lies in that thin line to believe what you have always believed. You can create a new story and recreate yourself. Your anguish, your shame and your fear will dissolve .
    Believe in the power of a new story not to change the past, but to create and bless the present.
    Love and light to you.
    Namaste

    Gilla

    1. Padma

      Dear sister, thank you for enlightening me! I have now created a new story of my passed where I was adopted by unicorns and lived in a castle up in the clouds. Every morning I drank water from the source of the rainbow and angels where singing.

      *Phew*. I feel so transformed and reborn now that I created a new past and can live mindful in the present.

      Blessed you be and may the spirits guide you. Namaste. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s