Synen på arbete 2: Vad äkta framgång är

Happy Successful Business People Celebrating and Jumping in New York CityI mitt förra inlägg skrev jag kritiskt om idén att hårt arbete är det som lönar sig (för klassresenären). Jag står inte för idéer om att vi är så pass mycket konstruktioner av vår klass och miljö, och ännu mindre av vårt kön och vår hudfärg, att vi inte kan lyckas bara för att vi inte hade de bästa förutsättningarna från början. Jag anser på intet sätt att vi är klassförrädare eller husnegrar om vi faktiskt lyckas trots att vi hade oddsen emot oss; sådant som Alice Teodorescu beklämmande nog har blivit anklagad för att vara. Dock så tror jag att det krävs mer jobb att lyckas för en person som inte kommer från en miljö där de omgivande vuxna är framgångsrika och kan vara förebilder och ge goda råd på vägen eller en miljö som är språksvag eller ointellektuell där de vuxna knappt kan hjälpa en med skolarbetet. Alice Teodorescu beskrev i sitt sommarprat att hon som barn valde bort ”Tvillingböckerna för Kafka”. Var hon ens fick informationen om att Kafka var en läsvärd person kan man undra, men det kanske har något att göra med att hennes föräldrar som hon beskrev ansåg att bara för att man är fattig behöver man inte vara obildad. Nej, vi är inte slavar för våra bakgrunder, men vi är inte separerade från dem heller och befinner oss i en värld där var och en är sin lyckas smed.

Om att lyckas innebär att skaffa sig ett välbetalt statusyrke såsom läkare eller jurist så finns det självfallet möjligheter för dem som inte kommer från akademiska miljöer att göra så (och många gör så). Jag borde ha varit tydligare att jag med framgång inte syftar på högstatusyrken eller ens god lön, utan jag syftar på att skapa sig en tillvaro som är angenäm. Att ha ett liv, yrkesliv inkluderat, som man trivs med. I att trivas ingår dock såklart att känna att man får bekräftelse och blir respekterad för det man gör (status) och betalt i enlighet med vad ens prestationer är värda (lön), men jag tänker att detta inte är tillräckligt för att kunna kallas framgångsrik om man ändå har magont när man går till sitt arbete eller känner sig stressad eller ostimulerad när man är där. Blir man tränad in i ett tänk att man ska ”arbeta hårt” utan att skapa en tydlig målbild var detta hårda arbete ska leda till så är man fast i detta mentala fängelse oavsett position och ekonomi. Jag träffade häromdagen en vän som arbetar med finansiell rådgivning. Han berättade att han möter många människor med mycket pengar som inte vet någonting annat än att arbeta (och ännu mindre vad de ska göra med sina pengar); en kvinna i sjuttioårsåldern berättade att hon och maken till sist skulle ha semester och de hade införskaffat sig en husvagn i det syftet. Maken skruvade på sig och svarade: ”Nja… inte riktigt semester. Vi ska göra kundbesök”. Hustrun började nästan gråta.

Jag snuddade också vid att det finns två olika typer av ”skitjobb”; de som är meningslösa för samhället (tänk nytappningen av påträngande dammsugarförsäljare, fast idag står de i köpcentrum och säger: ”Ringer du med Telenor?”) och de som uppfyller en samhällsfunktion, såsom vårdbiträde, lokalvårdare, renhållningsarbete och en hel del ideella arbeten som åtminstone borde vara betalda, såsom BRIS hjälptelefon med mera. En måttstock för hur viktigt ett arbete är i ett samhälle är om någon skulle råka illa ut eller om delar av samhället skulle kollapsa om det yrket försvann. De flesta arbetsplatser som inte fungerar utan personal som jobbar nätter eller helger är sådana. Inte alla, men de flesta yrken som går att avlägga en kandidatexamen eller mer till är inte sådana viktiga yrken. Visst gjorde jag som logoped nytta för mina patienter, men många hade nog kunnat leva helt okej liv utan behandlingen jag gav dem. Annat var det i hemtjänsten där människor grät när jag gick alldeles för tidigt p.g.a. ett pressat schema för att jag var deras enda sociala tillvaro under dagen eller helt enkelt inte skulle ha överlevt utan den dagliga vård som gavs dem.

Den första typen av skitjobb tycker jag borde raderas från jordens yta. Den andra typen borde inte ens vara skitjobb utan uppgraderas till välbetalda högstatusyrken. De som är stommen i hela samhället där de som utför dem inte ska behöva skämmas för det de gör utan varje dag kunna gå till arbetet och känna hur förbannat viktiga de är. Varför görs viktiga jobb inte mer attraktiva? Jag tror att de med mer ekonomiska medel och mindre stress och press hade kunnat vara fantastiska att utföra. Hade jag känt mig respekterad och lyssnad på av chefer för min kompetens, känt att de kollegor som rekryterades omkring mig också var kompetenta, sluppit stressa mellan brukarna utan istället kunnat ge dem den tid de behöver och fått några tusenlappar mer hade jag gått tillbaka till hemtjänsten. Tänk efter själva; vilken vårdpersonal vill ni vara omgiven av den dag ni blir gamla eller sjuka (eller tänk: Hur mycket lön och uppskattning skulle du kräva för att ha ett jobb där du får torka avföring oavsett hur trevligt och meningsfullt arbetet är för övrigt?)?

Slutligen, oavsett vilket arbete vi utför tänker jag att det vi människor behöver mest i livet när de basala behoven är tillgodosedda är att känna att vi tillhör ett sammanhang med människor som uppskattar och bekräftar oss. Vi behöver göra sådant som främjar vår psykiska och fysiska hälsa istället för att bryta ner den. Tänk om vi började vägra arbeten som kräver av oss att vi exempelvis ska vara stresståliga, med motiveringen att när det är ett krav är någonting fel på arbetsplatsen? Att det inte läggs mer fokus på att även alla arbeten där vi människor spenderar så stor del av våra liv ska vara en del i att uppfylla dessa behov är någonting som behöver ändras. Om vårt samhälle kräver att vi ska arbeta på ett sätt som gör oss sjuka för att hjulen ska snurra är det samhället som behöver ändras; inte vi.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s