Partierna som svensk politik fattas

partierOfta när ett parti vågar gå emot övriga partiers hållning hur radikala och konstiga linjer de än driver så ökar de antalet sympatisörer i opinionsmätningar. Det kanske inte är så konstigt då folk förstår vad som utmärker just det partiet mot alla de andra. Ändå upplever jag att svensk politik är alldeles för försiktig. Partierna i den s.k. ”sjuklövern” vill tilltala en så stor bredd som möjligt och är dåliga på att nischa sig och sticka ut hakan. Dessutom blir det ett demokratiproblem när alternativen är för få för väljarna. Här listar jag några exempel på partier jag tror skulle vara bra för svensk politik:

Ett – på riktigt – socialliberalt parti

I dagens politik ser vi två separata stora områden. Dels är det de klassiska vänster-högerfrågorna kring strukturer och fördelningspolitik, exempelvis om hur höga skatter vi ska ha, om satsningar på offentlig eller privat sektor mm. På senare år har några frågor seglat upp på agendan och engagerar allt fler. Det är sådant som berör kön, sexualitet, etnicitet, religion, drogpolitik och sexköpslagen mm. Vi skulle kunna sammanfatta de flesta sådana här frågor under det som kallas identitetspolitik och de övriga i alla fall under någon form av individpolitik. Det vi kan konstatera är att den klassiska strukturpolitiken inte behöver gå hand i hand med individpolitiken. Ändå är det så idag om vi tittar partipolitiskt. Detta trots att flera partier idag påstår att de är socialliberala, kanske främst Folkpartiet (ja, jisses). Det låter väl bra; som att man tänker brett och täcker det mesta, men det stämmer dåligt.

Så hur skulle då ett modernt socialliberalt parti se ut?

Socialt Det är ett parti som står för höga skatter och att offentlig verksamhet såsom skola och vård är våra viktigaste samhällsinstanser. De anser att människor som mår dåligt eller hamnar snett fångas upp av sociala skyddsnät är av högsta vikt. Individens frihet får aldrig vara på bekostnad av det kollektiva ansvaret. Så långt klassiskt vänster alltså.

Liberalt Samtidigt – och det är nu det intressanta kommer – står de för liberala värderingar i individpolitiken. De relativiserar inte bort de problem som uppstår i våra förorter kring kvinnoförtryck och högre kriminalitet. De kan prata högt om religiös fundamentalism (inklusive islamistisk) och rekryteringar till IS. De tror inte på att dela upp människor efter hudfärg och kön i försök att vara ”antirasistisk” är rätt väg och tror därför heller inte att positiv särbehandling och kvoteringar är lösningen på ojämlikhet. Även om sexköp och drognyttjande av många anledningar skapar problem släpper de sitt moraliserande och erkänner den stigmatisering av sexarbetare och drogmissbrukare det medför. De klarar av att göra skillnad mellan trafficking och frivilligt sexarbete. De tar till sig av det sexarbetare själva säger skapar problem för dem med nuvarande sexköpslagen där de blir polisbevakade i sina lägenheter och vräkta av hyresvärdar och de kan se att svensk narkotikapolitik gör att vi har en betydligt högre andel missbrukare än vad länder med mer liberal drogpolitik har. Plocka in det som en gång i tiden anklagades vara ”Stureplancenterns” idéer om antalsneutrala äktenskapslagar vilket skulle inkludera alla människor som lever utanför tvåsamhetsnormen, samt att avskaffa arvstvånget (varför ska det vara en laglig skyldighet att bidra till sin vuxna avkommas ekonomi?) så är bilden komplett.

Ett progressivt, lite edgy miljöpartienvironmentalists

Det här partiet skulle driva några frågor som det nuvarande Miljöpartiet inte riktigt vågar (trots vissa interna påtryckningar). De skulle se införandet av medborgarlön som det yttersta tecknet på en välutvecklad demokrati; att ingen, oavsett vad hen (inte) presterar, behöver leva i ett ekonomiskt utanförskap utan tak över huvudet och mat på bordet. Med den teknologiska utvecklingen och den höga arbetslösheten ses arbetstidsförkortning till som mest 4 timmars arbetsdag som självklart.

När det kommer till skattefrågor skulle de vara framsynta nog att förstå att arbete inte är det som i första hand ska beskattas. Miljöfarliga utsläpp, tobak, alkohol, samt klimatförstörande konsumtion, i första hand kött, men även all icke-ekologisk och icke-fairtrade konsumtion av mat och miljöförstörande produkter, samt flygresor skulle beskattas hårt då de tar klimatfrågor och hälsoproblem på djupaste allvar. Och om det ekonomiska systemet inte passar för den här typen av politik resonerar de som så att det inte nödvändigtvis är politiken det är fel på…

Ett vänsterparti som vill minska invandringen* 

Invandringen är vår mest politiskt laddade fråga idag och den som svenskar tycker är viktigast enligt opinionsmätningar. Därför behöver jag tyvärr förklara min rubrik för att någon annars kommer döma mig och säga att jag vill minska invandringen eller har SD-sympatier. Så är inte alls fallet. För min del skulle jag gärna se en fri värld, med fri rörlighet utan landsgränser. Då jag inte alls ömmar för nationalstaten skulle jag kunna tänka mig ett upplösande av den helt.

Jag är från en småstad i Skåne och känner naturligtvis (vilket nog de flesta vid det här laget gör) en hel del människor som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Istället för att längre förfasas över dem försöker jag sätta mig in i vad som rör sig i deras huvud. Jag tycker mig numera ha en hyfsat klar bild över hur de resonerar i invandringsfrågor. De flesta med undantag för några få har inte några främlingsfientliga, fascistiska eller homofoba idéer alls. De går mest runt med en bild av att Sverige är ett land som redan utstår mycket påfrestningar (förmodligen för att de själva upplever sig ha det ekonomiskt ansträngt) och inte riktigt kan ta hand om den befolkning vi redan har och därför inte borde ta in fler invandrare. De kan exempelvis sätta grupper mot varandra, såsom hemlösa, sjuka och arbetslösa svenskar vs. krigsflyktingar. Åter igen, jag säger inte att jag alls håller med och jag delar inte åsikten om att människorna i den egna nationen måste få hjälp före resten av världen; att det spelar någon roll om personen som lider bor här eller på andra sidan jordklotet. Jag tycker att störst behov går först om det så innebär att vi i Sverige måste sänka vår levnadsstandard. Men. Det är så de resonerar i alla fall. SD-s inte så HBTQ-vänliga värderingar, bristande jämställdhetssyn, idén om en homogen svensk kultur som alla invandrare ska ”assimileras” till och alldeles för många stolpskott som uttalar sig tokrasistiskt (visst de utesluts ur partiet när det når offentlighetens ljus, men hur många interna uteslutningar sker av folk som uttalar sig rasistiskt om det aldrig läcker ut?) är egentligen väldigt osvenskt. Därför skulle det vara sjukt trevligt med ett vänsterparti  som verkligen vurmar om den mer ”klassiska” svenska synen på jämställdhet och HBTQ-rättigheter och som också står för att hjälpa socialt utsatta med hög arbetslöshetsersättning, höga bidrag (särskilt till ensamstående föräldrar), gratis tandvård m.m. Som ett klassiskt vänsterparti egentligen, men att de också vill minska invandringen. Det skulle löna sig av två anledningar:

  1. SD skulle tappa alla de anhängare som röstar på dem bara för att de inte känner att de har något annat parti, men skäms så mycket över att de gör så att de inte ens erkänner det högt.
  1. Vi skulle på så sätt kunna differentiera hur många som ”bara” vill minska invandringen och hur många som delar SD-s nationalkonservativa syn på riktigt.

Då folk lutar sig på retorik snarare än fakta kan minskningen partiet står för vara liten, så länge de säger att ”vi vill minska invandringen”. En minskning av invandringen handlar ju bara om hur stor invandringen ska vara i relation till vad den är idag; den kan (såväl som en ökning) vara liten eller stor. Jag tycker det är väldigt otydligt idag hur stor invandring de olika partierna vill ha, vilket skapar en snedvriden bild av att ”sjuklövern” vill ha så gott som obegränsad invandring och att SD inte vill ha någon alls. I realiteten har ju alla någon idé om var taket bör sättas.

*Den här rubriken har redigerats. Från början skrev jag ett högerparti som vill minska invandringen och föreslog att Kristdemokraterna skulle ta den rollen. Men då påpekade en läsare mycket riktigt att KD står alldeles för nära SD värderingsmässigt, bl.a. med synen på inskränkt aborträtt vilket ju är väldigt osvenskt då varje kvinnas rätt till sin egen kropp är något ytterst grundmurat i det svenska samhället. Så jag medgav att jag inte hade tänkt tillräckligt utanför boxen och gjorde därför ovanstående ändringar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s