Om PK-journalistiken och att bilda sig en egen uppfattning

Ibland känner jag att jag bara borde kasta mig ut. Skapa mig en egen uppfattning om hur världen egentligen ser ut. Resa till ett krigsdrabbat land. Lägga in mig på en sluten psykiatrisk avdelning. Odla marijuana. Sälja (eller köpa) sex. Gå med i en sekt eller – ännu värre – ett politiskt parti.

Nej, oroa er inte. Jag har blivit för gammal – eller nog snarare för psykiskt stabil – för livingontheedge-beteenden. Betydligt närmare ligger tankarna på att extraknäcka som kriminalvårdare eller på en flyktingförläggning eller bli kontaktperson åt någon ungdom med trasiga familjeförhållanden. Kanske låna ut min lägenhet som mestadels står tom till en hemlös. Jag vill nämligen inte bara förstå världen, utan också bidra till den.

Men vad gör jag? Jag agerar fegt. Lätt institutionaliserad klamrar jag mig fast vid skolbänken som denna gång råkar vara placerad på Södertörn. En lärare undrar i skrivande stund om åsiktskorridoren finns för att i nästa sekund säga att det är ”knepigt” huruvida vi journalister ska rapportera allting som det är utan att ta hänsyn till konsekvenserna, eller om det är mer ansvarsfullt att utelämna vissa fakta?

För mig är svaret självklart. Ju mer media vinklar och sorterar sina nyheter för att vara politiskt korrekta, ju mer irriterade blir allmänheten (det som inte framkommer i nyheterna går att finna på Flashback eller något annat internetforum ändå) och misstror journalistkåren. Bara för att populistiska medier hårdvinklar och ibland direkt fabricerar fakta för att föra fram sin agenda ska inte de etablerade göra detsamma.

Samtidigt som journalistkåren kliar sina huvuden ökar motsättningarna i samhället och det – bokstavligt talat – brinner i knutarna.

Jag säger som en god vän och ex-journalist som jobbat i SR, SVT och TV4 sa till mig: Nakna fakta är inte sexigt längre. Det ligger i den postmodernistiska trenden att relativisera och blanda ihop åsikter med fakta: ”Din sanning behöver inte vara min”. Många journalister idag för en politisk kamp. Det är lättare att vara journalist än politiker för då slipper man stå till svars och riskerar inte att inte bli omvald. Man kan föra ut sina åsikter år efter år.

…Skriver journaliststudenten i ännu ett åsiktsspäckat blogginlägg. Vilken tur att jag är begåvad med en portion självironi.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s