Samtal med en porrskådis

Jag har sedan en tid tillbaka mailkonverserat med porrskådespelaren Vicki Valkyrie. Det hela började med att hon skickade ett mail till mig som bland annat innehöll raderna:

Skärmavbild 2015-11-29 kl. 17.51.12

Vicki Valkyrie gör sin egen grej bort från mainstreamporren och feministporren, då hon inte har känt igen sig i någotdera. Hon värjer sig dessutom mot begreppet feminism i samband med pornografi då hon tycker att man ska prata om porrens innehåll utan att politisera det. Dessutom har hon 1,4 miljoner följare på sin fb-sida.

Likt många andra sexarbetare i vårt land uttrycker Vicki Valkyrie en frustration över det repressiva klimatet och synen på sex mot ersättning. Hon var tidigare forskare i psykologi och känner inte alls igen sig i bilden av den förtryckta sexarbetaren. Tvärtom ser hon sexarbetaren som fri från de stigmatiseringar som normalt sätt gör att kvinnor inte kan uttrycka sin sexualitet fritt:

”De allra flesta kvinnor är inte lika oberoende av omgivningen som jag är, vilket innebär att de flesta kvinnor har mycket att förlora på att ägna sig åt porr eller någon annan form av sexarbete. Det innebär att intelligenta, sexuellt frigjorda, självsäkra kvinnor som skulle vara perfekta porrskådespelerskor väldigt sällan söker sig till yrket på grund av att de har för mycket att förlora. Deras föräldrar kanske slutar prata med dem. Deras vänner kanske inte vill umgås med dem längre. Deras partner, nuvarande och framtida, kan göra slut. Deras arbetsgivare, nu och i framtiden, kan sparka dem eller kasta deras CV i papperskorgen. Deras arbetskamrater kan viska bakom ryggen på dem. Och även om inget av det här händer just nu, så kommer hotet att finnas kvar så länge de lever. Internet glömmer aldrig. En fullt rationell kvinna, utan några som helst hämmande normer eller ålderdomliga värderingar, kan lista för- och nackdelar på ett papper och se att nackdels-listan är bra mycket längre än fördels-listan. Om så din största dröm i livet är att ha sex framför en kamera, så kan nackdelarna mycket väl överväga fördelarna.”

Jag tror mig själv efter en mängd samtal med framför allt unga kvinnor som säljer sex ha samlat mig en ganska nyanserad bild och bred bild. Jag ser det numera som troligt att det finns sexarbetare som på riktigt verkligen gillar det de gör. Jag har också fått ta del av den motsatta sidan med de som har mått dåligt av att sexarbeta, men det är ett ämne för sig som jag inte tänker fördjupa mig i just nu.

Framför allt ser jag att det är skillnad på sexarbete och sexarbete; det finns olika sätt att göra det på som passar olika typer av personligheter mer eller mindre. Jag har fått uppfattningen att gör man det bara för att tjäna pengar, men egentligen vantrivs med sitt arbete blir det snabbt påfrestande. Men sexarbetar man utifrån någon form av glädje och passion kan det för en del vara en trivsam arbetsform. Gör man det för att man vill göra det blir det också betydligt lättare tror jag att känna av sina gränser. Då går man inte med på tjat och tryck utifrån bara för att få mer pengar.

Så har jag inte alltid tänkt. Tro det eller ej, men jag var stark motståndare till sexarbete för bara några år sen. Det började redan i gymnasiet då jag gjorde mitt projektarbete om pornografi. Jag samlade in information från diverse feministiska sidor som sa att kvinnor som säljer sex är självdestruktiva. Jag brydde mig aldrig om att prata med sexarbetare själv. Jag hade helt ärligt talat inte en tanke på det. Ändå stod jag och föreläste för en högstadieklass med sensmoralen om att de skulle ta ett aktivt val att inte börja konsumera porr. Mina uppfattningar stärktes av de feministiska sammanhang jag hamnade i när jag började tjejjoursarbeta. Jag mådde illa om jag kom i kontakt med porr och jag kände mig arg och frustrerad över pojkvänner som tittade på denna ”kvinnoexploaterande skit”. För mig var det som att de satt och runkade till våldtäkter.

Jag insåg så småningom att jag hade gjort kardinalfelet att utgå ifrån att alla kvinnors sexualitet var som min egen. För mig var tanken på att sälja sex till främmande människor obehaglig och jag utgick därför från att den var det för alla. Det är ju så många feminister tänker i sin goda intention att inte vilja göra skillnad på ”horan” och ”madonnan”; att vi alla är stöpta i samma form.

Jag kan vara sexliberal och stå för olika former av sexuella uttryck och sätt att tillskansa sig njutning utan att vilja göra allt själv. Min utgångspunkt är och kommer med hög trolighet fortsättningsvis vara att så länge sex sker mellan vuxna samtyckande människor där ingen skadar någon mot dennes vilja är det helt okej. Det tycker jag borde vara den enda rimliga utgångspunkten för alla.

Fotnot: Vicki Valkyrie har själv godkänt att jag skriver om vår mailkonversation och lämnar ut hennes namn. Jag skulle naturligtvis inte göra så annars.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s